En skola för...?

Härom dagen förklarade utbildningsminister Jan Björklund att vi behöver en ny utbildning: en ettårig gymnasieutbildning utan teoretiska kurser. Anledningen är att kunna erbjuda utbildning till de elever som är "skoltrötta".
 
Först och främst kan man ju fråga sig hur attraktivt det är på arbetsmarknaden med en tonåring som endast har studerat ett år på gymnasiet. Sedan kan man ju dessutom fråga sig hur regeringen egentligen tänker när det kommer till utbildningspolitik. Sedan när blev utbildningen bättre för att man gör den sämre?
    Det finns naturligtvis alldeles för många ungdomar som inte klarar gymnasiestudierna, och därtill många som inte alls blir behöriga för dem. Men  istället för att lösa gisslet genom att göra skolsystemet bättre, väljer Jan Björklund alltså att försämra det. Man ska komma ihåg att Jan Björklund redan har gjort skolsystemet lite annorlunda för de "skoltrötta" genom att ta bort högskolebehörigheten för de praktiska gymnasieprogrammen, vilket har lett till att betydligt färre elever nu väljer en praktisk utbildning.
 
Anledningen till varför jag skriver "skoltrötta" med citationstecken är att det är den enkla termen för att förklara vissa elever, ett ord som suddar ut allt vad segregation, klass och etnicitet heter och betyder för elevers prestationer i skolan. "Skoltrött" tillhör den terminologi som regeringen ofta använder för att förklara sämre skolresultat, massarbetslösheten bland ungdomar och bostadsbristen. Tidigare har det ju sagts att vi ungdomar är arbetslösa för att vi lirar för mycket TV-spel.
    Genom att beskriva de elever som inte hör hemma i alliansregeringens Sverige med ett enda ord - skoltrött - tar man enkelt avstånd från det ansvar en regering borde ha: nämligen att föra sitt land i en positiv utveckling. Genom detta ordval förnekar man dessutom att försämrade studieresultat kan ha något att göra med ökat fattigdom och segregation.

Att ta till enkla metoder, är lite utav ett signum för alliansregeringen när det kommer till utbildningsväsendet. När de nationella studieresultaten blir sämre blir förklaringen att det är skalorna i betygssystemet som är för få. Lite som att grundskolan i övrigt är fulländad och endast behöver lite finjustering. Men betygssystemet ska endast ses som ett instrument för att mäta kunskap, inte ett medel för att höja den. Och de elever, som inte har högutbildade föräldrar eller i övrigt passar in i regeringens Stureplansmall, ger nog fan i om deras allt mer desperata situation i skolan bedöms med bokstäver eller siffror.
    Ett stort problem går inte att lösa enkelt, och ska så heller inte göras.

Så när Jan Björklund  sitter och filar på sin briljanta idé om en ettårig gymnasieutbildning, helt utan teoretiska kurser, och tänker så att hjärncellen värker, har vi i Ung Vänster redan ett recept på hur vi faktiskt kan förbättra vår gemensamma skola. Genom att minska segregationen kan alla skolor få samma chans att hjälpa och undervisa sina elever, genom att anställa fler lärare hinner alla elever få hjälp innan lektionen är slut och genom att ha fler skolkuratorer och skolsköterskor har elever en möjlighet att må bättre och därmed kunna koncentrera sig på studierna.
     Fast, förstås, det bästa vore ju egentligen att helt ta bort klassklyftorna så att alla elever har samma villkor och förutsättningar för att kunna studera vidare - gärna alla tre åren på gymnasiet.



Sebastian Brandt
Ung Vänster Lund