Under
veckan som gått har vi kunnat läsa i tidningarna om två nya
tragedier på Medelhavet när krigsdrabbade flyktingar försökt ta
sig till Europa. I tisdags miste 400 personer livet utanför Libyens
kust, och idag söndag nås vi av nyheten att ytterligare 700
personer drunknat.
UNHCR
rapporterar att bara i år har 1600 personer dött när de försökt
korsa EU:s gränser. Det är en siffra som är 30 % högre än under
samma period förra året och siffran förväntas stiga i takt med
att sommaren närmar sig.
Det
är tydligt att människor tvingas ta till extrema metoder för att
försöka ta sig till Europa på grund av EU:s flyktingpolitik. Med
hjälp av Dublinförordningen, som gör det omöjligt för människor
att söka asyl i andra länder än det första EU-landet man kommer
till, har man försvårat asylprocessen något oerhört. De första
länderna man når är ofta länder som till exempel Grekland och
Italien där migrationslagstiftningen är stenhård och inhuman, och
detta skapar en omöjlig livssituation för de människor som lämnat
allt i hopp om en bättre framtid. EU har också infört en
gränspolis vars uppgift är att hindra personer att ta sig in i
Europa för att använda sin mänskliga rättighet att söka asyl.
Gränspolisen, som man döpt till Frontex, går så långt i sitt
arbete att försvara Fort Europa att de skjuter mot flyktingar så
att deras båtar tvingas vända tillbaka. Båtarna som knappt klarar
färden till Europa, klarar nästan aldrig färden tillbaka. Det är
tydligt att veckans tragedier på Medelhavet är en konsekvens av
EU:s flyktingpolitik som, kort sagt, är en dödsdom.
För
EU är en flyktings liv inte värt mer än att de låter folk drunkna
på Medelhavet under sin flykt till möjlig trygghet. Samtidigt ser
vi hur murarna runt Europa byggs högre och högre och den brutala
gränspolisen omöjliggör alla lagliga vägar in i Europa. Sveriges
och EU:s migrationspolitik går hand i hand och den är inhuman och
vidrig. Ung Vänster kräver att murarna rivs, att Frontex avvecklas
och att alla får rätt till en fristad. Vi kräver en human
asylpolitik som går att vara stolt över!
Nadia Törnlund
Thomas Engström
Nadia Törnlund
Thomas Engström
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar